Den tidiga interaktionen mellan föräldern och barnet samt barnets förspråkliga kommunikation lägger grunden för den senare språkutvecklingen. Därför är de tidiga faserna i språkutvecklingen viktiga också med tanke på utvecklingen av grammatikaliska strukturer. I den tidiga teckenspråkiga interaktionen och i barnriktat språk är tecknens placering i diskussionen, tecknens rytm och läge, minerna, huvudets och hela kroppens rörelser samt sättet på vilket föräldern och barnet använder sin blick viktiga. De skapar grunden för den fortsatta språkutvecklingen och tillägnandet av de grammatikaliska strukturerna i teckenspråket.
I regel behärskar barn huvuddragen i de grammatikaliska strukturerna i det språk de tillägnar sig fram till att de börjar skolan. Utvecklingen hos barn i skolåldern fortsätter dock ännu under en lång tid framöver, och kunskaperna blir stadigare och bredare. Det råder även stor individuell variation i utvecklingen mellan olika barn.
I fråga om utvecklingen av strukturerna i finskt teckenspråk hos barn ligger fokus här på att iaktta utvecklingen av avbildande tecken, spatiala förhållanden och utpekande verbaler samt konstruerat agerande. I den här databanken har målet varit att åskådliggöra de grammatikaliska elementen i teckenspråk genom att illustrera olika grammatikaliska teckenspråkselement i videorna, exempelvis som i videorna nedan. Den ena videon innehåller illustrationer av grammatikaliska element, och den andra är utan illustrationer. Spana in avbildande tecken, utpekande verbaler, spatiala element som uttrycker placering och konstruerat agerande i videorna. Håll också ett öga på hur den tecknande personen uttrycker varaktighet, upprepning, sätt och intensitet hos olika saker, händelser och handlingar.
I videorna används finskt teckenspråk.
Illustrerad saga
Saga utan illustrationer
Läs mera
Becker, C. (2009). Narrative competence of deaf children in German Sign Language. Sign Language & Linguistics 12(2) s. 113-160.
Ferrara, L. & Halvorsen, R. (2015). Depicting and describing meanings with iconic signs in Norwegian Sign Language. Gesture 16(3) s. 371-395.
Haug, T. (2012). A review of sign language acquisition studies as the basis for informed decisions for sign language test adaptation: The case of the German Sign Language Receptive Skills Test. Sign Language & Linguistics, 15(2), 213-239.
Hoffren, N. (2019). Kuvailevien viittomien ja konstruoidun toiminnan yhteispeli. Pro gradu -tutkielma. Jyväskylän yliopiston kielten laitos.
Jantunen, T. (2017). Constructed Action, the Clause and the Nature on Syntax in Finnish Sign Language. Open Linguistics 3(1) s. 65-85.
Jantunen, T. (2018). Viittomakielet hybridisysteemeinä -hämärärajaisuus ja epäkonventionaalisuus osana viittomakieliä. ‒Puhe ja kieli 38(3) s. 109-126.
Johnston, T. & Ferrara, L. (2012). Lexicalization in signed languages: When is not an idiom an idiom. Selected Papers from UK-CLA Meetings, Vol.1 s. 229-248.
Keränen, J. (2017). Käsiotteen ja viittomakielisen käsimuodon ikonisuus kognitiivis-semioottisesta näkökulmasta. Pro gradu -tutkielma. Jyväskylän yliopiston kielten laitos.
Morgan, G. (2005) The development of narrative in British Sign Language. ‒ Schick, Brenda, Marschark, Mark & Spencer, Patricia Elizabeth (toim.), Advances in the Sign-Language Development of Deaf Children s. 315-343.
Morgan, G, Herman, R & Woll, B. (2002) The development of complex verb constructions in British Sign Language. ‒Journal of Child Language 29(3) s.655-675.
Takkinen, R. (2010) Kuvailevien viittomien leksikaalinen ja morfologisgesturaalinen kuvaus: kielenopetuksen näkökulma. ‒Jantunen, Tommi (toim.), Näkökulmia viittomaan ja viittomistoon s.99-113. Jyväskylä: Jyväskylän yliopisto, soveltavan kielentutkimuksen keskus.
Takkinen, R. (2008). The Acquisition of Finnish Sign Language. Klippi, A & Launonen, K (toim.), Research in Logopedics -Speech and Language Therapy in Finland s.175-205. Clevedon: Multilingual Matters cop.
Takkinen, R. (2008). Kuvailevat verbit suomalaisessa viittomakielessä. Puhe ja kieli 28(1) s.17-40.