Drag i den tidiga teckenspråkiga interaktionen

Barn utvecklar sin interaktionsförmåga och sitt språk redan från födseln. Ett nyfött barn har ett medfött intresse för andra människor och ett behov av social interaktion som styr barnets uppmärksamhet så att den riktas mot andra människors ansikten och kroppsrörelser. Barnet övar sin förmåga att uttrycka sig och observerar omgivningens reaktioner redan i mycket tidiga interaktionssituationer. Föräldrarnas förmåga att identifiera barnets uttryck och att reagera på dem på samma sätt upprepade gånger skapar grunden för barnets trygghetskänsla. 

Tidig interaktion mellan ett barn och en vuxen skapar grunden för barnets holistiska utveckling, det vill säga den språkliga, kognitiva och socioemotionella utvecklingen. Därför är interaktionen mellan den vuxna och barnet mycket viktig. Barnets erfarenheter av tidiga interaktionssituationer ökar ständigt, och de uppmuntrar barnet att aktivt utforska sin omgivning. Dessutom utvecklar de barnets interaktionsförmåga och inleder barnets språkinlärningsprocess.

I tidig teckenspråkig interaktion:

  • Vägleder, hjälper och visar den vuxna hur man tar ögonkontakt. Detta ska ske i enlighet med barnets utvecklingsnivå.
  • Tecknar den vuxna inom barnets synfält så att barnet samtidigt kan se tecknen och den vuxnas ansikte eller objektet som uppmärksammas. Tecknen utförs i enlighet med vart barnets blick riktas.
  • Fäster föräldern barnets uppmärksamhet genom beröring.
  • Tecknar den vuxna på barnets kropp och rytmiserar tecknen.
  • Placerar sig den vuxna med barnet så att de båda kan se objektet som uppmärksammas och så att de kan skapa ögonkontakt med varandra. Objektet kan vara till exempel en leksak eller en bok. På detta sätt bildas en triangelformation mellan barnet, den vuxna och objektet som uppmärksammas (visuell triangel, se Bild 1). Den vuxna utför tecknen inom den visuella triangeln.

Bild 1. Visuell triangel

När barnet och den vuxna interagerar använder den vuxna barnriktat språk. Genom de barnspråkliga språkdragen skapar den vuxna interaktion mellan sig själv och barnet. Språkdragen bidrar också till att upprätthålla barnets uppmärksamhet. Att använda barnriktat språk är viktigt för att skapa känslomässiga band mellan barnet och föräldern. Den vuxna anpassar de barnspråkliga språkdragen till barnets ålder och utveckling. 

På videon använder föräldrarna i huvudsak finskt teckenspråk i kommunikationen med barnet.

I teckenspråkigt barnspråk

  • använder den vuxna miner, ansiktsuttryck och kroppsrörelser på ett specifikt sätt
  • berättar den vuxna ofta om saker, föremål och personer som är närvarande i stunden
  • använder den vuxna korta och enkla uttryck och upprepar sig ofta
  • turas den vuxna om med babyn och ger babyn tid att ta sin plats i interaktionen och använda sin tur att yttra sig.

På webbsidorna nedan kan du bekanta dig närmare med de karakteristiska dragen för tidig teckenspråkig interaktion i olika åldersstadier.

Födseln och de
första månaderna

Utvecklingen av interaktionsförmåga och inlärning av språket börjar redan vid födseln.

Från halvåring
mot den första födelsedagen

En sex månader gammal baby riktar sin uppmärksamhet i större grad mot omgivningen.

Efter den första
födelsedagen

Efter det första året minskar den vuxnas roll som initiativtagare och upprätthållare i interaktionen.

Läs mer

Brooks, R., Singleton, J. L., & Meltzoff, A. N. (2020). Enhanced gaze‐following behavior in Deaf infants of Deaf parents. Developmental science23(2), e12900.

Fieldsteel, Z., Bottoms, A., & Lieberman, A. M. (2020). Nouns and verbs in parent input in American Sign Language during interaction among deaf dyads. Language Learning and Development16(4), 351-363.

Harris, M. (2001). It’s all a matter of timing: Sign visibility and sign reference in deaf and hearing mothers of 18-month-old children. Journal of Deaf Studies and Deaf Education6(3), 177-185.

Harris, M., & Chasin, J. (2005). Visual attention in deaf and hearing infants: The role of auditory cues. Journal of Child Psychology and Psychiatry46(10), 1116-1123.

Lieberman, A. M., Hatrak, M., & Mayberry, R. I. (2014). Learning to look for language: Development of joint attention in young deaf children. Language Learning and Development10(1), 19-35.

Paavola-Ruotsalainen, L. & Rantalainen K. (2020). Varhaiset vuorovaikutustaidot. Teoksessa E. Niemitalo-Haapola, S. Haapala, S. Ukkola ja K. Diandra (toim.) Lapsen kielenkehitys: vuorovaikutuksen, leikin ja luovuuden merkitys (s. 17-36). PS-Kustannus

Viljamaa, E. & Yliherva, A. (2020). Leikki on kaikki. Teoksessa E. Niemitalo-Haapola, S. Haapala, S. Ukkola ja K. Diandra (toim.) Lapsen kielenkehitys: vuorovaikutuksen, leikin ja luovuuden merkitys (s. 205-224). PS-Kustannus

Skip to content