Barn som tillägnar sig teckenspråk har mångsidiga språkmiljöer. Barn har en medfödd förmåga att tillägna sig de språk som används i barnets omgivning, oberoende av språkens modalitet eller antal. Enligt en generell uppskattning finns det till och med fler två- eller flerspråkiga än enspråkiga barn i världen i dag. Språkmiljön för ett barn som tillägnar sig teckenspråk innefattar så gott som alltid två eller fler språk. VIKKE-projektet gjorde en kartläggning år 2020, och den visade att av barn som tillägnar sig teckenspråk (n=147) växer 58 % upp i en tvåspråkig och 42 % i en flerspråkig språkmiljö (Figur 1). Figur 1. Två- och flerspråkighet i språkmiljöerna för barn som tillägnar sig teckenspråk
Barnen tillägnar sig alltså ofta samtidigt ett eller fler talade språk och ett eller fler teckenspråk från sin omgivning. Av kartläggningen framgick också att föräldrarna upplevde att barnens två- eller flerspråkighet var mycket viktig. Det finns stora skillnader mellan dragen i språkmiljöerna för olika barn som tillägnar sig teckenspråk. Dragen i språkmiljön påverkas bland annat av skillnader i hörselstatusen hos barnet samt hos barnets syskon och föräldrar, kvaliteten på och mängden av inflöde på olika språk från barnets omgivning samt möjligheterna för barnet att använda de språk hen har tillägnat sig i olika situationer och med olika personer både hemma och utanför hemmet. Därför är det viktigt att alltid iaktta språkutvecklingen hos ett barn som tillägnar sig teckenspråk i relation till omgivningen där barnet tillägnar sig olika språk.
Dragen i språkmiljön för ett barn som tillägnar sig teckenspråk påverkas också av teckenspråkens status som minoritetsspråk i förhållande till talade språk. Språkens status i den omgivande gemenskapen påverkar ofta till exempel det inflöde som barnet får på minoritetsspråket samt möjligheterna att använda minoritetsspråket i olika situationer i jämförelse med majoritetsspråken.
Figur 1. Två- och flerspråkighet i språkmiljöerna för barn som tillägnar sig teckenspråk
På grund av teckenspråkets minoritetsstatus får barnet inte nödvändigtvis lika mycket eller lika mångsidigt språkligt inflöde på teckenspråk som på talade språk. Teckenspråket har också ofta en mindre synlighet i barnets omgivning jämför med talade språk. Det har inte varit möjligt att genom forskning påvisa ett klart och obestridligt orsakssamband mellan dragen i språkmiljön och den språkliga utvecklingen hos två- eller flerspråkiga barn. Det krävs dock språkligt inflöde för att ett språk ska utvecklas. Det är möjligt att barnet till och med behöver en större mängd inflöde och medvetna handlingar av omgivningen för att stödja och säkerställa att minoritetsspråket utvecklas på det sätt som är typiskt för barnets aktuella ålder vid sidan av de andra språken som barnet tillägnar sig. En två- eller flerspråkig miljö är inte alltid tillräcklig för att barnet ska bli två- eller flerspråkigt. Det går dock att stödja utvecklingen på flera sätt genom att ge barnet mångsidigt teckenspråkigt inflöde och genom att erbjuda barnet mångsidiga möjligheter att använda teckenspråk i olika situationer och med olika personer. Ett mångsidigt språkligt inflöde och ett mångsidigt språkbruk stöder barnet då hen förkovrar sina språkkunskaper. Det är särskilt viktigt att barnet får bli en del av språkgemenskapen och att också gemenskapen stöder barnets utveckling.
Video om att tillägna sig två teckenspråk.
Dragen i språkmiljön för barn som tillägnar sig teckenspråk påverkas av
- teckenspråkets status som minoritetsspråk
- kvantitativa och kvalitativa drag i det teckenspråkiga inflödet
- barnets möjligheter att själv använda teckenspråk hemma och utanför hemmet.
Läs mera
Allen, T. E. (2014). The deaf community as a “special linguistic demographic”: Diversity rather than disability as a framework for conducting research with individuals who are deaf. In E. Orfanidou, B. Woll & G. Morgan (Eds.), Research methods in sign languagestudies: A practical guide (pp. 21–40). Wiley-Blackwell
Chen Pichler, D., Reynolds, W., & Palmer, J.L. (2019). Multilingualism in signing communities. In S. Montanari & S. Quay, eds., Multidisciplinary Perspectives on Multilingualism: The Foundamentals. De Gruyter Mouton, pp. 175–202.
Gathercole, V. M., & Thomas, E. M. (2009).Bilingual first-language development: Dominant language takeover, threatened minority language take-up. Bilingualism: Language and Cognition, 12(2), 213–237.
Hanhikoski, C. (2020) Suomalaista viittomakietlä omaksuvien lasten kieliympäristön piirteet. Maisterintutkielma Jyväskylän yliopisto. http://urn.fi/URN:NBN:fi:jyu-202012157111
Kanto, L. (2018). Kaksimodaalinen kaksikielisyys ja sen varhainen kehitys. In L. Nieminen, A. Yliherva, J. Alian, & S. Stolt (Eds.), Monimuotoinen monikielisyys: Puheen ja kielen tutkimuksen päivät Helsingissä 5.-.6.4.2018 (s. 92-101). Puheen ja kielen tutkimuksen yhdistyksen julkaisuja, 50. Puheen ja kielen tutkimuksen yhdistys.
Kanto, L., Huttunen, K. & Laakso, M.L. (2013). Relationship between the linguistic environments and early bilingual language development of hearing children in Deaf-parented families. Journal of Deaf Studies and Deaf Education, 18(2), 242-260. https://doi.org/10.1093/deafed/ens071
Thordardottir, E. (2011).The relationship between bilingual exposure and vocabulary development. International Journal of Bilingualism, 15(4), 426–445.